Det är Redbull romaniacs i Sibiu. Hard Enduro Racing, en motorcykelsport där uthållighet och förar kompetens dras ut till det yttersta.
Det det heter Hard Enduro men det är minst lika Hard o vara åskådare, Det hela började kl 8.30 på tisdag morgon då alla förare kör en special byggd bana inne på en gata i centrala Sibiu. Uppe med tuppen på pensionatet och så fram till avspärrningen..... ok... ok.. vi är i Rumänien så säkerheten är lite mer..... ska man säga ...fri.
Men andra ord så är det ett kravallstaket med reklam som står lagaom nära så att förarna kan köra fotpinnen i staketet eller att man vid ev, fall kunna luta sig emot det.
på morgonen var det övning och tid kval för final heaten på kvällen.
Så banan såg ut som följande: rakt fram från start så var du tvungen att åka över tre högar med timmer ca 80-100cm sen över en x formation av stora stockar, under en regel i början av en ramp upp o så ner på en container där rampen gick över i en sådär 10m långa reglar där det gällde o ha god balans eller så blev det tricksigt hoppa över alla stockar som bar upp reglarna, sen ner där det var plant med bara en timmer stock, tricket var att den stocken var på en fjäderbelastad skena så körde man emot den så gav den med sig, backade man så följde den med tillbaka.
Efter det så var det ett konstgjort stenröse som gick över i en hög med rotvältor som så småningom jämnade ut sig i en matta med gamla bildäck.
Sen kom ytterligare en container där ramperna sköt över så att om man inte hoppade över så fastnade man i ett gap mellan ramperna där uppe. Sen ner till ytterligare en container där det var en ramp som gick upp och så ner halvvägs innan den slutligen upp på containern. Väl uppe så fick man droppa ner en halvmeter på rampen ner, sen kom en ganska riskfylld grej, En kraftig kedja som hängde mellan en jeep och ett träd, den slackade bra men var fortfarande en 20cm över marken i mitten så om en körde över i mitten så gick den i marken men nästa som kom snabbt efter fick den bra mycket högre upp på grund av svingen på kedjan som blev, så det blev en del molbergare över styret där. efter kom det en ramp upp på den sista containern, den rampen hade en matta av gamla däck. uppe på containern fick man ta en 90graders sväng ner igen.
Resan gick sen vidare över en byggd ramp där åskådarna gick under för att komma till mitten av banan.
så efter den smala rampen över gångvägen så svängde man 90grader igen tillbaka till starten.
Resan tillbaka gick över ramper och velodromer och hopp byggda av rumänskt virke. Det var olika ramper beroende av vilken klass man körde, Pro, expert singel, expert team, hobby singel och hobby team.
Det är lite annorlunda åskådare och fest än i Sverige när det gäller RedBull Romaniacs. Under finalen när Pro åkarna kör så banglade ett live band loss med soundtracket till tävlingen i nacken, det var lite hårdare än den vanliga pop musiken, för er som kollar in www.redbullromaniacs.com och kollar filmerna där hör låten de spelade i början på varje klipp. Ok så då banglar de igång i nacken där man står, för övrigt så behöver man ingen balans då man står av sig själv i trängseln. Sen dubbel trampet på trummorna i nacken, 49st pro åkare över stock o rötter framför en och så en helicopter på 10m höjd överbanan så det blåser sågspån och motorcyklister åt alla håll. Mycket mer röj var det svårt o få.
Där ligger novemberkåsan inte ens i antydan av folkfest. För o inte tala om när någon krachade. Det var som hela havet stormade i publiken, alla skulle fram o kolla. Stackars stockholmare som fick höften ur led och ett ben brutet vid en lite för hårt nedslag på rumpan. Men funktionärerna var framme o sanerade bränsle läckan med halm så det var inga problem, Gul-flaggan kom fram lagom till kvalheaten också.
Det här var bara första dagen, sen har det varit fyra dagar ute i de Carpatiska bergen med 6-8h körning var dag för de som är duktiga, för hobby åkarna så kunde det bli några fler timmar.
Vi var och kollade den första dagen ute i skogen och om det är hårt för förarna så är det inte lättare för åskådarna, Vi gick till ett ställe där det var knappt möjligt o gå upp så det var bra knivigt för åkarna. Vi hjälpte några med att dra upp cyklarna men det var i stort sett bara en man klarade innan man var blå slagen och helt utslagen.
Sen for vi till målgången och kollade några åkare där innan vi for hem och sov för att sedan möta upp med resten av resesällskapet som inte var lika motorcykel intresserade.
Hemresan gick över Sighisoara vilket är en väldigt vacker stad.
Det var nog allt för den här gången.
 |
| Det gick åt en del virke. Foto David. |
 |
| Brant var det och det bildade kö. Foto: David |
 |
| När man satt här uppe så kunde man se små prickar på de andra höjderna där banan gick. Foto; David |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar