18 dagar och knubbig

Visst är det Otis vi talar om.
Äter som om han aldrig har fått mat och eftersom mat kommer in så måste det ut också. Var enda sopptunna i huset är fyllda med blöjor. En geigermätare skulle få nippran om den kom it.
Laz tar saken med relativ ro, älskar sin lillebror och är väldigt försiktig.
Hoppas ni alla inte kommer att blåsa bort nu i veckan, såg att det var en storm på väg in. Här har det inte blåst något sen jag gjorde min kite.
För övrigt så tycker jag att ni ska in och läsa min goda vän Adrians blog; När var hur och varför. Där har han med en vän gjord en riktigt fin film där de kämpar med Storsjöns vindar.
Och till slut så avslutar vi med en bild på Fasanen. Den blev riktigt god efter att ha injekterat smör, brynt den snabbt på hög värme och där efter två timmar i en lerkruka med vitlök och äpplejuice mm.

Sömn vad är det?

Yeup!

Jag har fått en lillebror.

Men mamma o pappa har inte bestämt namn än, kom igen! han föddes ju en 9 så ni har ju haft några dagar på er, för o inte tala om 9 månader innan.

Bly o fjädrar

Idag hade jag en dag som går till minnet.
Igår skrämde fru Björk med att hon var på väg o kalva men så lugnade magen ner sig till eftermiddagen och idag var det som normalt igen.
Tur var det för kollegan hade frågat tidigare i veckan om jag ville följa med och jaga fasan.
Sitta på förlossningen när man skulle kunnat vara ute i naturen hade varit svårt o ta. Men jag antar att stunden hade dränkt tankarna på gröna ängar och hagel.
Så söndagen kom med frost och sol.
Klädd för Sibirien stod jag och väntade när kollegan kom och plockade upp mig på gatan. Efter ca 15-20min bilfärd och ytterligare en jägare i bilen så kom vi fram till en grupp på ca 17 gröna gubbar och 9 hispiga hundar.
Efter traditionellt handskakande så bar det iväg med kollegans lilla hund i snöre upp på dal sidan. Vi spred ut oss på hela sluttningen sen var det bara o knata framåt och hoppas på att man inte såg ut som en Fasan tupp i flykt.
Det första två blev bom så vi fortsatte framåt. Ska väl till läggas att jag inte bar vapen eftersom jag varken äger eller har licens här i Rumänien så jag och hunden teamade ihop.
Efter en så där tre timmars strosande så slog vi oss ner och åt matsäck, vilade lite och kollade när hundarna rök ihop med jämna mellanrum.
Sen vände vi näsan mot bilen igen och tog samma rutt tillbaka.
På ett ställe så stannade hunden (hunden får det bli eftersom den inte har något namn) den bökade runt i nypon snåret och ut flyger en Tupp efter ett tag. Kollegan är snabb och dra och tuppen faller till marken med plask.
Hunden är överlycklig att det small så den studsar som en studsboll på expresso ner för sluttningen för att hämta hem bytet.
Det var också den sista tuppen vi hade chans att se idag.
Väl  lagom trött vid bilen så hade alla andra lämnat eftersom vi kom lite senare då vi tog en lite högre rutt än resten av gruppen.
Med sol hela dagen och vacker natur så var det bara att vända om hem igen.
När kollegan lämnade av mig hemma så insisterade han på att jag skulle ta tuppen, inget jag hade hoppats på om han inte hade dragit hem en sådär 3-4st. Men han trugade så jag var ju så illa tvungen och ta den.
JAHA! nu stog jag där med ett rackarns fjäderfä, förutom 250höns o 24 kalkoner i kanada så har jag ingen erfarenhet av att ta hand om en Fasan. I Kanada stog jag bara för halshuggning och fjädring resten sköttes av annat folk.
Men tack vare youtube så slutade även den här fasanen i ett bröst och två ben i kylskåpet. Det var lite ovant att stycka en varm fågel till skillnad från en i kyldisken. Fjädrar har också en förmåga att fastna bra i blodiga fingrar.
Batman vår katt blev väldigt intresserad av vad jag höll på med, men ville inte ha slamsorna jag gav honom, märklig katt, då han kan tugga i sig sallad och majkolvar. men inte färsk fasan mage.
Så nu behöver jag bara leta rätt på vad jag ska göra med de ätbara delarna. Får väl göra lite research på internet, kanske är gott o grilla.
Tack för den här gången.