Nu i helgen är det Marghita dagar Och som vanligt så avslutas festligheterna på söndag med Fyrverkeri. Vilket Laszlo har pratat om sedan han såg första affischen om festligheterna. Så ikväll var vi på sedvanligt besök och åkte rutchkana och radiobilar. Och avslutade med lite festival mat. Idag kvällen till ära så slog jag slag i saken och beställde en portion av de där små fiskarna jag har sett en del äta.
De är hela med ben och hela faderuttan, tror visserligen de har varit ett försök till att rensat ur innanmätet men det ser inte vidare lyckat ut.
Tydligen kan man få dom med senap och eller vitlökssås.
Så där låg de i ett pläck med några prydliga citronskivor på. -En portion tack, visst. damen öste upp och så in i micron. Tydligen så skulle de värmas.
Jag valde vitlöksås i hopp om en kulinarisk upplevelse.
...... upplevelse blev det, till att börja med var jag knappt välkommen tillbaka till bordet för att äta med resten av familjen, sen måste jag säga att det bär mig lite emot att stoppa något i munnen som tittar tillbaka på en. Men doppade man huvudet i såsen så döljde man ögonen,
Schoff! in i munnen o så tugga och njut.
-Det är vid sådana här tillfällen man känner sig levande. Man sparkar liksom liv i den lilla barbaren.
Det smakade fisk med vitlök. Micrad fisk med kall vitlöksås. Micrad fiskrens med vitlök,
Men hur var det o äta benen då? Jo det märkte man inte något av, Hela konsistensen var lite som att äta en sådan där gammaldags kola som är smulig ni vet, fast man har glömt att ta bort allt papper runt omkring den, Det var liksom som vanlig fisk fast med något "al dente" i mitten.
Det blev inte många för efter en 7-8st och med en bläckfisk på speed i knät (otsi) så blev firrarna kalla och smaken blev lite för mycket fiskrens.
Men Katterna här hemma lät sig inte vänta.
Nu ska jag bara försöka bli av med vitlöks eftersmaken som sitter långt där bak med en ton av strömming.
