Ambassad race

Det började inte som en kul grej med kompisarna, utan det började som en kul grej med en amerikanska.  Som nu 54 veckor senare behöver Pass och samordnings nummer. Vilket man bara kan göra i Bukarest.
Sagt och nu gjort så blev det till att fara dit.
Det fick bli natt tåg, då bil tar tid och flyg inte funkar för papperslösing. 12+ timmar tar de knappt 650km.
Nu ni som har varit i Rumänien och i den delen av landet vi bor i vet hur vägarna är. Allt förutom släta skulle man kunna beskriva dom. Då tänker man att när man åker tåg så ska väl allt gå på räls, icke sa nicke eller om de de var CFR som klämde det, som motsvarigheten till SJ heter här. På vägen ner lyckades vi få första rummet på vagnen vilket också har en utmärkt förbindelse med vagnens ena hjulset. 
Detta medför att man har full koll på när tåget bromsar, när hjulen passerar en skarv i rälsen och hur ojämn järnvägs vallen är byggd.  
Vilken service vi fick, jag som alltid har undrat över hur de stora bromsklossarna låter när de sakta men bestämt lägger sig an de stora metall hjulen. Eftersom vi åkte första klass så fick vi en tandborste var och handfat på rumment. Men eftersom allt står på tyska i den mörkbruna inredningen med krokar och div upphängnings anordningar överallt så är det inte alla gånger helt lätt att förstå att duschen i toaletten längst ner i korridoren var gratis.
Jag har åkt det här WWII tåget förut och det var också i januari februari. Då var det betydligt kallare och mer snö.. Det i kombination med att dessa tåg släpper ut arbetsinsatsen rakt ner på rälsen ger en ganska krispig känsla när man går på muggen. Minns att flärpen som skiljer solförmörkelsen och virvlande frusna vatten kristaller inte stängde helt så man fick ta och skotta bort snödrivan innan man satte ner björnborgs manikängen. Duschen som är där har lite av en 60-tals futuristisk känsla över sig. Den klassiska orange färgen som är snäppet mörkare en gamla televerket pryder den i glasfiber gjutna inredningen som inte är bredare än en smäcker kvinnokropp på kortsidan. Det är nästan värt att ta ett kort, men något som de här sov platserna inte saknar är värme. Så nu är man måttligt påklädd för att inte vistas utanför i korridoren utan upplopp.
Tillbaka i vagnen med sängar på knappt 175cm så ligger vita lakan och väntar på att du ska svetta som en piggelin i solen.
Med säng och privat rum så kan man tänka sig att sömn inte ska vara något problem, det hade inte varit problem om man rest själv utan försyld 3,5måning med tänder på ingång. Lägg då till att järnvägen är i jämförelse med duntebergets folkrace bana sent på eftermiddagen en söndag i juli. Och att ljudnivån från varje inbromsning går att jämföra med en lättare misshandel av en cirkelsåg.
Vi sov kanske -3timmar på resan ner kändes det som.
Fru Björk hade tagit fina pass bilder på skrutten men eftersom de passade på att stanna hemma så fick vi försöka göra några nya när vi kom fram.
Vi hand tid hos den Amerikanska ambassaden vid 9 och tåget skulle anlända vid 7.48 men med 100min försening så blev ett inte riktigt så. Som tur var så var de flexibla till en viss del sa de när vi ringde.
Fick först få fram ett nummer av vår goda vän och barnvakt åt storebror.
Ska till lägga att vi hade tid på den svenska ambassaden kl 11 vilket inte heller gick bra. Men efter lite telefonsamtal till fel ställen så kunde vi få veta att vi hade fram till 13.00 på oss.
Ok. Så väl framme fick vi försöka leta reda på en plats som gjorde pass foto. Fick hänvisning till en tunnelbanestation, väl där så står där en foto automat. Man kunde byta språk till engelsa vilket var bra. Men tydligen är engelsmän döva för den automaten skulle ha kommit med en tinnitus varning. 
Ok. Så Otis var uppstoppad i sjöns alla varma overaller o dyligt, så man fick skala av han innan Courtney kunde sitta på huk i båset och hålla linslusen över huvudet medans jag fick trycka på knapparna. Tyvärr tyckte Otis att bilderna på väggen var mer intressanta an skärmen rakt fram. Och eftersom kameran räknade ner från 3 varje gång så hände det mycket innan den tog en bild. Efter så många försök så att nästan rösten som förklarade var man skulle ha huvudet började bli trött och irriterad så tyckte vi att den sista blev bäst. Men när vi skulle väja så var det lik väl bara de två första man kunde väja på och eftersom ok knappen hade sitt egna liv så fick det bli bild nummer 2. De var inte bra. Så vi beslöt att åka ut till köpcentrumet som låg nära jänkarnas ambassad
För att finna någon fysisk person med kamera.
Det löste sig och vi kunde till slut kliva ur taxin utanför en gul byggnad som låg helt för sig själv och liknande mer ett  okänt fängelse i Karibien än en byggnad för pappers administration. Hoppade ur taxin och skrek: Kamp! på arabiska samtidigt som jag slet upp jackan, tydligen var vakten inte upplagd för små skämt idag utan vi fick snällt följa med in i första huset där det var en mindre säkerhets kontroll likt en flygplats förutom att vi fick lämna väskor och telefoner o dyl. Tills vi kom tillbaka ut igen, om vi gjorde annars så kastar dom väl lott om det gissar jag. Väl inne i mottagningen som liknade en arbetsförmedling men med skottsäkra glas så var det bara vi i en av 16 luckor. Fick lämna in alla tänkbara papper och uppgifter som de krävde och så efter en halvtimme lyfta våra högra händer och svära att uppgifterna vi lämnat var sanna så långt vi kände till det.
Nu var klockan straxt efter 12 så väl utanför grindarna tillbaka på rumänsk mark fick vi hejd på en taxi som visste vars svenska ambassaden var. Vi anlände där ca 20min senare.
En vacker gammal byggnad på en av gamla allé prydda huvudlederna in till stan. Såg båda grekiska och kanadensiska flaggan utmed gatan så det verkade som ambassaderna låg tätt här. 
Här såg man då skillnaden på att vara ett land som startar krig eller bara säljer vapen till krigen. Med hjälp av en porttelefons knapp så svarade en kvinna på svenska 'kom in'  och vi klev in på en liten innergård och in i en trädörr på markplan. Nu kom vi in i en typisk tandläkar mottagning ljust och lågt till tak. Bakom en stor glasruta tog en typisk svensk dam emot oss och ber oss träffa henne bakom en annan glas ruta i ett litet rum 4m bort. Där inne visar vi upp att vi är gifta och att barnet är fött. Samtidigt så får vi fylla i en namn anmälan och visa upp våra pass. Här gjorde vi inget pass eftersom Otis behöver samordningsnummer först vilket vi var där för. Till skillnad från jänkarna så kunde man inte göra allt på samma gång och passet kom med kurir, så skulle det inneburit totalt 3 resor till ambassaden. 3x24h är lika med tuppjuck på tågresor. Men ambassaden i Budapest ligger ju bara 4 bort.
Nu var vi då klara med resans mål och våra magar behövde ett mål, men först behöver vi se till att vi kommer hem. Så tillbaka till tågstationen och sen där ifrån lyckades vi hitta en rökig restaurang, pizzorna var ok men kunde varit lite mer gräddade. Men utan sömn och mat på nästan ett dygn så blir omdömes förmågan inte helt ok. Då det är musik och folk överallt och tåg ljudet var kvar i huvudet så var vi i desperat behov av att sitta ner i lugn och ro. 
Så vi hamnade ute på IKEA med en delikato boll och frukt te i en Kennet, Ulla eller Hedemora eller vad nu de färgglada fottöljerna hette. 
Trodd ju inte att mitt första IKEA besök med min fru skulle bli i Bukarest men så var det. Tack IKEA för kundvagnar med barnstolar. Det sparade våra armar och ryggar den timmen.
Efter att betalat för två pack tindra så var det dags att dunsta. Tog vägen förbi en välkänd kafé kedja innan vi halkade in i en taxi tillbaka till tåget. Det hade kommit underkylt regn så allt hade en glasyr på sig.
Skaffade oss lite förnödenheter och så in i vagn 8. Nu fick vi en hytt mitt på vagnen och det var bra mycket tystare. Och en lugnare färd också, lite i alla fall. Man kan släppa ner två steg på njurbältet om inte annat. Men värmen var kvar som jag tidigare skrev får jag nog se om det går att dra ner värmen eller öppna fönstret lite om inte fruit of loom inte ska åka av också.
Vi får se när det här är över hur försenat det blev. Måste vara på alerten då Oradea inte är slutstationen.

Damsugar bingo

Oj!
Är det så länge sedan jag uppdaterade bloggen nästan på dagen en månad sedan förra inlägget. Vad hände?
Jo det var jul med svägerskor och familj.
Det var nyår med vänner och familj. Och det har varit ett januari med full sysselsättning,
Jag tog ledigt över helgerna med hopp om att hinna med lite här hemma men tydligen var man så ut arbetad så det var bara o fara fram o tillbaka på olika besök o grejer så den lediga tid man hade var man utmattad. Och så gav vi ett litet nyårslöfte om att försöka låta datorerna stå lite mer så vi inte blåser tiden på helt onödiga saker.
Grabbarna växer så det knakar, lite förkylda är de men det ska väl gå över. Ska till huvudstaden på fredag och möta upp med USA och SWE för o visa upp den lille.
Det går även framåt med storebrors papper så snart får vi vår prövotid.
Dammsög ikväll i huset och kom på att man skulle ju kunna slopa Bingolotto och ha trevligt med familjen ändå. Samtidigt som man gör nytta i huset. Man tar helt enkelt ett rutat papper på 5x5 eller liknande antal rutor och så skriver eller ritar man in i rutorna de olika leksaker som barnen har, Sen börjar man dammsuga huset och för varje skrammel i slangen så tar man och kollar vad man fick upp och så tar man och kryssar för den ruta med det upp sugna föremålet. Skoj och praktiskt.
-Kom igen förlädrar... sitt inte och säg att du INTE med flit har sugit upp den där lilla legobiten som bara ligger där och är i vägen samtidigt som din rygg redan har böjt sig ner för förtielfte gången för o plocka upp en fult flinande legohuvud med mc hjälm som saknar visir. Samtidigt tänkt att den där såg jag inte, förresten så saknar han/hon den nog inte ändå.
Eller när du kör under slangen under soffan och du tror att hela Kinda bergstäkt kommer med upp i slangen, bara visslar vidare som om inget har hänt för att slippa gå igenom den där halvfulla påsen i maskinen som för varje gång du tar ut den är lika svår att sätt tillbaka i de små skenorna där pappskivan som så käckt sitter påklistrad på den likt en jäst grävling vid sidan av vägen, svullna påsen. För att hitta små dockskor och rosa mini borstar och nerf pilar.
Då den Rumänska vintern inte finns utan vädret mer är som en kulen oktober med regn och vår värme så är allt fuktigt, vi har tyvärr haft fönstret i förrådet stänkt pga. kylan som svämmar in. Men tyvärr så är det inte någon till eller frånluft i huset mer än dragiga fönster och dörrar så det har vuxit bra i förrådets väggar. Så nu håller jag på och rensar ur och ska sanera sen blir det till att komma på en avfuktar av någon slag. Måste torka ur både väggar och golv.
Så nu det var lite för den här gången.
Vi hörs igen.