Östergötland

Heej.

Man får ursäkta att jag inte har varit här tidigare.

Vi har varit i Sverige sedan i slutet av oktober. Och det har varit fullt upp även här. Kanske inte på samma sätt som i Marghita men tiden har bara fösrvunnit. Nu har jag fått jobb och utöver jobb och allt pappersarbete en flytt till Sverige medförde så är livet bra.

Svärmor o Svärfar var på besök under några regniga veckor, inte mycket till Sverige o visa upp men de trivdes ändå.

Nu börjar perioden med Julmarknader så vi ska beta av första i Ekenässlott i morgonkväll.

Otis har fyllt 1 och farmors kök är mer eller mindre en klättervägg i hans ögon.

Om det är någon som har en bra ide vad man kan sysselsätta Laszlo med om dagarna, svenska kurser eller öppna barngrupper så är sådant tacksamt. Han blir lätt lite uttråkad.

Vi hörs igen men jag kan inte lova när.

Rumänsk säkerhet del 2

Vet inte om det finns en del 1 men för säkerhet skull tar vi en del 2 nu.
Det har varit Tuning festival här i stan i helgen. Så idag tog jag o grabbarna en tur för o se vad det hela rörde sig om. Och det var en liten parkering full med bilar och en parkering med en kon-bana viket man var så där lagom att följa.
Där var det tre bilar som turades om att sladda runt lite, det kan ha varit mer bilar innan vi kom det vet jag inte.
Men det ni ska lägga märke till är säkerheten mellan de sladdande bilarna och åskådarna.

Släng dig i väggen Tour de france

Visst. Förra helgen var det cykeltävling utanför sovrumsfönstret. Taskig diskomusik hela dagen så att gardinerna fladdrade.
Morgonens race var för barn och gick två varv runt fotbolls stadion, Laszlo ville köra så vi gick ut och anmälde han.
Ska väl säga att han inte vann men kom inte heller sist, för det gjorde följebilen som troligtvis behövde byta koppling efteråt. Stress finns inget som heter.
Men han tyckte det var kul.

Hur man tappar färgen för bara 5 lei.

Ibland gör man saker för sin fru som man ångrar hela kvällen.
Ikväll hände det igen.

Marghita dagar.

Nu i helgen är det  Marghita dagar Och som vanligt så avslutas festligheterna på söndag med Fyrverkeri. Vilket Laszlo har pratat om sedan han såg första affischen om festligheterna. Så ikväll var vi på sedvanligt besök och åkte rutchkana och radiobilar. Och avslutade med lite festival mat. Idag kvällen till ära så slog jag slag i saken och beställde en portion av de där små fiskarna jag har sett en del äta.
De är hela med ben och hela faderuttan, tror visserligen de har varit ett försök till att rensat ur innanmätet men det ser inte vidare lyckat ut.
Tydligen kan man få dom med senap och eller vitlökssås.
Så där låg de i ett pläck med några prydliga citronskivor på. -En portion tack, visst. damen öste upp och så in i micron. Tydligen så skulle de värmas.
Jag valde vitlöksås i hopp om en kulinarisk upplevelse.
...... upplevelse blev det, till att börja med var jag knappt välkommen tillbaka till bordet för att äta med resten av familjen, sen måste jag säga att det bär mig lite emot att stoppa något i munnen som tittar tillbaka på en. Men doppade man huvudet i såsen så döljde man ögonen,
Schoff! in i munnen o så tugga och njut.
-Det är vid sådana här tillfällen man känner sig levande. Man sparkar liksom liv i den lilla barbaren.
Det smakade fisk med vitlök. Micrad fisk med kall vitlöksås. Micrad fiskrens med vitlök,
Men hur var det o äta benen då? Jo det märkte man inte något av, Hela konsistensen var lite som att äta en sådan där gammaldags kola som är smulig ni vet, fast man har glömt att ta bort allt papper runt omkring den, Det var liksom som vanlig fisk fast med något "al dente" i mitten.
Det blev inte många för efter en 7-8st och med en bläckfisk på speed i knät (otsi) så blev firrarna kalla och smaken blev lite för mycket fiskrens.
Men Katterna här hemma lät sig inte vänta.
Nu ska jag bara försöka bli av med vitlöks eftersmaken som sitter långt där bak med en ton av strömming.

Tomat fylld Anka

Vill man inte glömma marinaden för Ankan innan till lagning så kan man alltid marinera den när den är vid liv.
Så kallat  självmarinering.
Det skulle också kunna kallas American football. eftersom alla springer efter samma pumpa.

Vadu Crisului

I torsdags var vi till Grottorna i Vadu Crisului ca 2h härifrån. Det är många byggteam som åker dit när de får en ledig stund men jag har aldrig varit där. Så vi tog tag i saken och åkte dit.
Man måste gå de sista 1900m på järnvägen och eftersom vi lever i Rumänien så är säkerheten där av. Så när tåget kommer får man dra in magen och hoppas på det bästa. Man går genom en tågtunnel men det var nog den plats det var mest plats för både gångare och tåg.
Vi blev om körda av tåget innan tunneln och där var det inte mycket mer plats än 2-3m. Tåget tog väl en meter eller så utanför spåret så det var inte mycket över till oss, och det kör inte så sakta så när det kom emot oss och passerade så var man inte så stor längre.
Väl framme så var grottan upplyst av el ljus så det var en riktigt rolig upplevelse. Det var stort och man kunde gå upprätt förutom ett passage där jag fick ta av Otis från ryggen och gå på huk.
Jag kan mycket väl rekommendera det.